mekiz

I fredags var det lugnt, med mys hos världens sötaste kille.
Jag cyklade dit med Nira (det tog ca 40 minuter.. tungt!), med strongbow i handen! Drack fyra på vägen, var nästan lite lullig när jag kom fram. Nira verkade inte lika nöjd, dock. :P
Då låg han två bakom! Oh-oh, drick ikapp! ;P

Sen skulle vi kolla på film och mysa.. Men det blev ingen film. Haha. Det blev bara mys. Helt fantastiskt.
I lördags var vi och firade en av mina vänner.
Jag hade varit och köpt ostbricka och champagne på dagen, i mitt halvförvirrade tillstånd.
Efter att ha lämnat Nira hos mamma körde jag och hämtade Honom, så körde vi till mig så jag skulle göra mig i ordning.
Efter en  snabb dusch, massa smink och svår beslutsångest över vad jag skulle ha på mig för att matcha honom, i snygga jeans och kavaj och t-shirt, var jag redo. Vi lyssnade på lite musik, drack lite öl och snackade. Sen tog vi en taxi.
Tror du inte jag hade med mig all dricka och champagne, men glömde osten?! Doh!
Så, ringa taxi igen, och åka tur-och-retur för att hämta osten. Men det var väl värt det, för jäääklar med ost och kex vi åt allihopa.
En grymt lyckad kväll med MYCKET skratt och flum!

Sen gick vi hem till honom i regnet, hand i hand.. Hur mysigt som helst.
Sen bara totaldäckade vi.
Igår sov vi lääänge, slappade (för vi vaknade inte förrän halv 1 eller något..), och hade det allmänt mysigt.
Sen cyklade jag hem till mamma och hämtade Nira och fikade. Och sen kom en annan kompis förbi och vi fikade lite till.

Sen körde han mig hem, så hann jag bara landa, i princip, så bestämdes det att Han skulle komma hem till mig och att han skulle gå.
Så skulle vi mötas på vägen. Så gick jag inom Maxi och köpte lite grejer, och gick och mötte Honom. Sen gick vi hem till mig och så lagade jag middag till oss. Vilket blev sjukt lyckat!
Sen blev det bara en dusch och sängen.. Då var vi heeeeelt slut.
I morse vaknade vi grymt utvilade bägge två. Och sjukt nöjda.  :)

update is coming.

long time, no see, my friend'o.

Wow. Shit. Det var verkligen längesen jag bloggade nu.
Livet har sin gilla gång.. Som vanligt med mig, det går upp-och-ner, om och om igen.
Folk anser att byta jobb en gång är jobbigt. Vad är jag inne på? Min tionde gång? Något sådant..
Men jag tycker inte det är jobbigt längre. Jag har anpassat mig till detta livet, att hela tiden vara redo på nergångar.
Och det tycks som att mitt liv ska  vara såhär.
Konstigt nog så trivs jag. Jag trivs med att byta jobb, det är inte kränkande, jag känner mig inte dålig på något sätt.

Vad jag mår ruskigt dåligt av är att jag sa upp min lägenhet för att flytta ihop med Mathias. Jag gav honom en chans till.
Och det sket sig.
Jag vet egentligen inte vem som var ansvarig, eller vem man ska peka finger åt, men det sägs ju att "it takes two to tango" - så det får man ju tro på. Så, sista april är min sista dag i denna lägenheten sen flyttar jag hem till mamma igen.
Mest för att spara pengar så att jag kan bunkra upp för en helt ny nystart.

Tänkte köpa mig en riktigt fin lägenhet sen och inreda den precis så som jag vill ha det.
Och inte känna att man kanske inte har råd. Jag vill kunna köpa hyllor, riva väggar, spela gitarr med bra ljud, sova i en skön säng .. Och så ska djuren få gott med plats så de kan springa omkring (Ja, katterna då..)
Jag vill kunna köpa en dyr espressomaskin och renovera badrummet.. Allt detdär. Helt själv.

Jag trivs nog bäst med att stå på mina egna ben, sköta mig själv. Jag undrar om jag har präglats av min mor, som alltid varit själv med mig, utan att dra in någon man på nån konstig vänster.. Bra fråga detdär.

Annars... tja.. jag är betuttad. I en man. Ja, det är jag.
Det har liksom växt fram. Och det är nästan obehagligt. Något i mig skrämmer mig liksom.
Han är så ruskigt förstående. Och så snäll! Och jag vet ju hur jag kan bli med snälla människor..
men än så har jag hållit mig på min kant iallafall. Bara varit snäll.
När han var dålig så åkte jag och köpte soppa, gott bröd med vitlök och ost och kanjang, och så åkte jag hem till honom och pysslade om honom. Det var så mysigt..

Han får mig sådär glad och sprallig som jag inte riktigt varit på länge.. Det kan liksom suga till i magen ordentligt, när jag tänker på honom.
Och så får jag lov att vara fri. Han stryper mig inte överhuvudtaget, vilket jag ofta känt med andra.
Jag får lov att bara vara hemma, eller umgås med vem jag vill - hur jag vill (nästan... ) ..
Han satt tillochmed bredvid när jag halvsov i famnen på en killkompis. Helt ok, liksom.
Och bäst av allt, han funkar SÅ bra med mina vänner!
Min bästa vän bara älskar honom! Eller ja, de älskar varandra. kanske nästan lite för mycket?
Favoritsnacket är vem som ska ta vem bakifrån när de hamnar i fängelse ihop... Haha!, tss! ..

Nåja. Nu ska jag åka ner och hämta hit honom, för att ha en såndär lugn och mysig hemmakväll.

Stressa långsamt!

I hurt myself today, to see if i still feel.
I focus on the pain, the only thing that's real.
 The needle tears a hole, the old familiar sting.
Try to kill it all the way, but i rememeber everything.

I wear this crown of thorns upon my liar's chair.
Full of broken thoughts I cannot repair.
Beneath the stains of time, the feelings disappear.
You are someone else,
I am still right here.

What have I become, My sweetest friend?
Everyone I know goes away
In the end.
And you could have it all - My empire of dirt.
I will let you down, I will make you hurt.

If I could start again,
A million miles away,
I would keep myself, I would find a way..

Hur mycket stryk ska en människa tåla innan hon kollapsar?
Det är dagens stora fråga..
Jag vänder och vrider på allas situationer, och vill förlåta, men samtidigt inte.
Så glömmer jag min egen.. Totalt bara ignorerar den.
Fick åka till doktorn häromdagen. kräka blod och galen (vad jag trodde var..) magkatarr fick mig att köra ner till akuten..
Magsår. Yes!

Men tja, vad har jag i mitt liv, mer än Nira och jobben, som det ser ut nu? Därav att jag jobbade 28 av 31 dagar i Juli, exempelvis.. Och augusti som skulle inbringa resor och semester, har börjat likadant. Än så länge två dagar ledigt efter tre veckors jobb, och nu skymtar bara tisdag ledig, vilken lär uppbokas fort av jobben..
Det känns lite sisådär, men kul i plånboken sen. Kanske kan jag köpa en ny tv nu?
Sist blev det ju soffan.. Hamnade som en smäck mellan dator o säng, men såhär kan det inte se ut.. Snart förändring igen. :D

Ikväll ... tja, efter jobb hookade jag ihop med Johanna och myste på balkongen här. Och nu sitter jag och väntar på min drömprins.. (vilket han fortfarande är, även om det är två månader sen det tog slut...)

 Vi ska köra motorcykel!
Ja, om han dyker upp - vill säga.

Nåväl.. Lite uppdaterade pix is coming up!

Sad eyes follow me,

... nej, nej, nej... inte igen! jag orkar inte!


Efter en enormt traumatisk helg, med en kompis som krockat, en annan som kollapsat och fått föras i ambulans till sjukhuset, och hans psykbryt, så är jag något känslig.. Tre dygn vaken, sen tänker man inte riktigt klart..

Innan idag hette det "Just nu vill jag inget annat än att va med dig resten av mitt liv" och för en timme sen "Detta låter inte bra men just nu just detta tillfället så vet jag inte vad jag vill.."


Denna gången får det räcka. Imorgon ska jag ha ett besked. Och jag tror att jag vet vad det blir.
Men det får jag ju leva med. För jag orkar inte detta en gång till..

And if our love was a story book -
We would meet on the very first page. 
The last chapter would be about 
how I’m thankful for the life we’ve made.

"There comes a time in your life 
when you must 
take a long hard look into the mirror 
you see it's so much clearer

And if you fall -
i will stand by your side.
When you got no where to run -
baby i'm a place to hide."

Idag kommer mitt hjärta hem. Nu har han varit borta i hela 5 (FEM!?) dagar.. Det har känts som en hel evighet.. 
Knappt några sms, inga samtal, definitivt ingen röst och inget stöd att utnyttja. Nej, det har varit jobbigt faktiskt.
Det ska bli så skönt att få kramas, få höra hans röst, känna honom i min närhet.. Ja, herrejösses vad man kan länga
efter en person..

Baby life was good to me, 
But you just made it better.
I love the way you stand by me 
Through any kind of weather.
I don't wanna run away, 
Just wanna make your day. 
When you feel the world is on your shoulders, 
I don't wanna make it worse, 
Just wanna make us work. 
Baby tell me, I will do whatever.. 

Oh. My. God.
Igår åkte mitt hjärta iväg på semester.. Kommer tillbaka på torsdag..
Jösses, vad jag känner mig ensam, haha. Patetiskt, säger jag bara.

Jag har dock börjat planera på en minisemester.. Vi får väl se om vi kan åka bägge, eller om jag ska åka med någon annan..

Och, ja, jag vet att jag kommer att bli världens lyckligaste, väldigt snart. :)

aj, aj, aj.

Det gör så himla ont att inte bli trodd..





Jag längtar efter vår tid. Bara vår.

Allt jag har sagt till dig är sant.
Jag hoppas att allt du säger till mig, är sant.

Jag vet precis hur jag känner, jag vet precis vad jag vill.
Det är dig jag vill ha, och ingen annan.
Ditt leende, våra tråkiga skämt, våra oändliga ordlekar... Jag ser det framför mig..

"- Nej, vi ska väl aldrig ha några dispyter?"
"- Nej, verkligen inte. Inte du och jag..."
"- Nej, jag tänkte väl det!"

---

"- Du, hjärtat, jag är kär i en underbar, hemskt omtänksam, rolig och otrolig man!"

Jag kommer aldrig glömma de orden du sa till mig efter det...

Jag hoppas verkligen bara att det inte stör dig att jag är så liten.
Jag kan väl dock försöka kompensera med att jag är rätt så tung? ;)

Vi har blivit bjudna på bröllop. Yupp.

Hans bästa vän och dennes sambo ska gifta sig i sommar.
Och det var denna tjejen jag träffade med honom i förra veckan..

Hon bjöd honom och hans "bättre hälft" på deras bröllop.
Vilken grej! Jag är så himla glad.. !


Jag vet att jag lämnat mitt så kallade singelliv, men, av någon anledning, så känns det jättebra.
Jag längtar liksom inte ut längre, vill verkligen inte vara med någon annan, även om vi inte har något konstaterat förhållande.
Det finns liksom inte något lockande i någon annan, även om jag skämtar fritt om det.
Det kanske bara är någon typ av skyddsbarriär för migsjälv? eller ett test? Vem vet.

Jag vet iallafall att jag bara väntar.. väntar, väntar, väntar.. Och hoppas. Det känns bra nu. Eller ganska bra iallafall.
Och, blir det som jag hoppas, så lär jag bli den lyckligaste på Jorden, för fy, vad underbar han är..
"It's the small things you do.."

Såna småsaker.. De där små plötsliga sms:en, den blicken, orden, sättet som han lyfter upp mig i sin famn på, sättet som vi fnissar ihop på, stunden efter... ja.. när vi bara ligger helt stilla ihop och bara kopplar av och halvslumrar tätt, tätt ihop.. och, att han älskar att tvätta håret på mig när vi duschar ihop, nästan mer än vad jag älskar att han gör det.. Att han vet precis vad han ska göra för att jag bara ska le åt alla bekymmer och problem..
Ja.. Han ger mig så himla mycket, och jag vet att jag ger honom mycket tillbaka. För när det är jobbigt, så är det mig han ringer till för att ventilera och lyssna på. Ibland bara för rösten och fnissets skull. Det är så himla mysigt! :)

Men nu. Tillbaka till verkligheten. Imorgon ska jag vara flytthjälp. Och sen ska jag jobba. Sen ska jag ha en "dejt" (haha!) med min förra chef. Detta ska bli mycket spännande.. Hahaha! Vi passade ju så bra ihop förr, vi får väl se om den gamla vänskapen trillar på plats igen eller om det bara blir spänt. :P

 På återseende!

Långsamt, långsamt, grips jag av en aning panik..

"- Är du verkligen redo att lämna allt du har idag, för detta?"
"- Ja! "



"-Förklara dig?"
"- Ja, men jag tycker verkligen om dig. Och vill vara med dig mer, hela tiden. Till hundra procent."

Vaknade i morse med skallebank. Ännu en dag med bakfylla. Haha, jag blir less på det, ja, men det händer ju så sällan numera.

Uppdatering i livet. Tja, ja, jag har fått ett till jobb, så nu har jag två.
Halvtid på Mekonomen och resten på Carema - äldreomsorg.
Kul blir det, eller? Jag har jobbat torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag.. Ledig idag, sen jobb igen tors, fre, lör, sön, mån, tis... Men. Det lönar väl sig den 25e nästa månad ;) haha.

Efter att ha haft en underbar, mysig morgonstund med mitt hjärta, och en snabb kopp kaffe, så begav vi oss ner i norra hamnen och åt frukost med några av hans vänner. Så galet mysigt i solen!

Sen skildes vi åt en stund, så fixade jag i tvättstugan och städade ordentligt här hemma, var ute och tränade lite med Nira och åt lunch.. För att sedan bli hämtad för att åka till Malmö och se världspremiären av Änglar och demoner. Jag gillade den skarpt, men "herren" nickade till några gånger, haha! :) Så söt.
Sen kom vi hem, lagom slitna, myste lite och pratade ut om lite saker som nog behövdes sägas.

Så idag, äntligen, har jag fått höra de orden som jag har velat höra sen 8 månader tillbaka.
Lyckan är.... total.
Men jag vet ju att vägen dit är jättelång, men vi fixar det. "Vi fixar ju allt annat ihop" enligt hans egna ord, så tja, ja, det gör vi ju nog. :)

Så, det enda jag har att säga om detta, är ett citat ur Emma Bunton's låt, "What took you so long?"

Oh, talk to me, can't you see
I'll help you work things out.
Oh, don't wanna be your enemy
And I don't wanna scream and shout.

Cos baby I believe in honesty
And memories strong and true.
I shouldn't have to say now, baby,
That I believe in you.

What took you so long?
What took you all night?
What took you forever to see I'm right?
You know I treat you so good,
I make you feel fine.
And no, I'll never give it up this time,
No, no, no..

Oh, you touched my heart, right from the start.
You didn't know what to say,
But honey I understand, when you take my hand,
Everything's okay....

Livets olika nycker.

Jag blir lika snopen varje gång det händer något som får hela min vardag ur balans.
Ibland blir jag tillochmed som den typiske "mannen", kan inte göra två saker samtidigt.
Nejdå, då grubblar, grubblar och grubblar jag - och allt annat hamnar åt sidan.

Mitt hem ser ut som om tredje världskriget precis passerat, men jag vill bara inte ta tag i det.
Hur jag än vrider och vänder på det, så prioriterar jag att sitta här i min datastol som är så skön och bara fundera över hur saker och ting egentligen ligger till. Jag vet att jag vill så himla, himla gärna, frågan är bara om jag vågar och om jag kan?

Och framförallt, är det verkligen ömsesidigt?
Vill jag verkligen släppa hela min nuvarande vardag, med mitt slappa liv, arbetstider och kompletta livsnjuteri för att ingå i en relations regler och stadgar igen?

Jag har ju snart varit icke-ockuperad i ett år. Tja, om ganska exakt en månad så är det väl ett år sen. Och jag har njutit till fullo på alla sätt. Även om första tiden där var grymt jobbig så känns det ju ändå som att det var något som inte var bra för varken mig eller honom..

Vad gör man? Och är vi verkligen på samma plan? I samma stadie i livet? Det kan vi ju omöjligt vara, eftersom där är såpass stor åldersskillnad (även om jag ibland undrar över vem som egentligen är äldst?;P)
Vi har så kul, så mysigt och har det så bra.. Nu. Men hur hade det blivit om det blev mer seriöst? Jag vet inte, och hur skulle jag kunna veta? Läskigt!

För övrigt så har jag snart gått ner tre kilo. Vätska - har jag fått höra. Men det känns ju som en start.
Tyvärr har jag väl också insett att jag saknas något, jag ser s.k "stjärnor" när jag gör något, vilket tydligen tyder på protein/vitamin/mineral-brist..
Ohwell. Det går väl över. Sen.
Kanske ska försöka ersätta med multivitaminer? Haha, she's clever, this one! ;)

Nej. Vardag var det ja. Städning var det ja. Jo. Just det. Eller hur?.. Nej.

Det är nästan kusligt hur man kan känna långt, långt inne i kroppen hur en person är rätt.
att den personen och man själv bara klickar helt perfekt, att man tar fram de bästa sidorna ur varandra hela tiden.

Igår satt vi ett litet gäng här och spelade kort, drack vin och hade så sjukt kul. Sen åkte vi ner i stan o drack lite, för att sen åka hem o somna allihopa i min lilla lya :)
Det var så mysigt att vakna imorse och vara omringad av goa vänner.
Vad hade jag gjort utan dom? Och vad ska jag göra utan min Malin?
Lyckosten fick jobb i Norge och bara tog sina grejer o stack. Jag var dock mycket, mycket på väg att hänga på.
Men Nira stoppade mig. Sen har det ju börjat nalkas planer om lägenhet i Malmö... Så vi får väl se vart jag hamnar i slutändan.

Nu sitter jag bara här rätt upp och ner och tittar på två supersöta vovvar på golvet.
Den ena en liten feminim flicka... MIN flicka. Min alldeles egna.
Och den andra, en maffig rottweiler-snygging. De är så härliga.
Kisen har väl krypt in under soffan eller något, Haha..

Men. Whatever.. haha.