.
Vi har blivit bjudna på bröllop. Yupp.
Hans bästa vän och dennes sambo ska gifta sig i sommar.
Och det var denna tjejen jag träffade med honom i förra veckan..
Hon bjöd honom och hans "bättre hälft" på deras bröllop.
Vilken grej! Jag är så himla glad.. !
Jag vet att jag lämnat mitt så kallade singelliv, men, av någon anledning, så känns det jättebra.
Jag längtar liksom inte ut längre, vill verkligen inte vara med någon annan, även om vi inte har något konstaterat förhållande.
Det finns liksom inte något lockande i någon annan, även om jag skämtar fritt om det.
Det kanske bara är någon typ av skyddsbarriär för migsjälv? eller ett test? Vem vet.
Jag vet iallafall att jag bara väntar.. väntar, väntar, väntar.. Och hoppas. Det känns bra nu. Eller ganska bra iallafall.
Och, blir det som jag hoppas, så lär jag bli den lyckligaste på Jorden, för fy, vad underbar han är..
"It's the small things you do.."
Såna småsaker.. De där små plötsliga sms:en, den blicken, orden, sättet som han lyfter upp mig i sin famn på, sättet som vi fnissar ihop på, stunden efter... ja.. när vi bara ligger helt stilla ihop och bara kopplar av och halvslumrar tätt, tätt ihop.. och, att han älskar att tvätta håret på mig när vi duschar ihop, nästan mer än vad jag älskar att han gör det.. Att han vet precis vad han ska göra för att jag bara ska le åt alla bekymmer och problem..
Ja.. Han ger mig så himla mycket, och jag vet att jag ger honom mycket tillbaka. För när det är jobbigt, så är det mig han ringer till för att ventilera och lyssna på. Ibland bara för rösten och fnissets skull. Det är så himla mysigt! :)
Men nu. Tillbaka till verkligheten. Imorgon ska jag vara flytthjälp. Och sen ska jag jobba. Sen ska jag ha en "dejt" (haha!) med min förra chef. Detta ska bli mycket spännande.. Hahaha! Vi passade ju så bra ihop förr, vi får väl se om den gamla vänskapen trillar på plats igen eller om det bara blir spänt. :P
På återseende!
Hans bästa vän och dennes sambo ska gifta sig i sommar.
Och det var denna tjejen jag träffade med honom i förra veckan..
Hon bjöd honom och hans "bättre hälft" på deras bröllop.
Vilken grej! Jag är så himla glad.. !
Jag vet att jag lämnat mitt så kallade singelliv, men, av någon anledning, så känns det jättebra.
Jag längtar liksom inte ut längre, vill verkligen inte vara med någon annan, även om vi inte har något konstaterat förhållande.
Det finns liksom inte något lockande i någon annan, även om jag skämtar fritt om det.
Det kanske bara är någon typ av skyddsbarriär för migsjälv? eller ett test? Vem vet.
Jag vet iallafall att jag bara väntar.. väntar, väntar, väntar.. Och hoppas. Det känns bra nu. Eller ganska bra iallafall.
Och, blir det som jag hoppas, så lär jag bli den lyckligaste på Jorden, för fy, vad underbar han är..
"It's the small things you do.."
Såna småsaker.. De där små plötsliga sms:en, den blicken, orden, sättet som han lyfter upp mig i sin famn på, sättet som vi fnissar ihop på, stunden efter... ja.. när vi bara ligger helt stilla ihop och bara kopplar av och halvslumrar tätt, tätt ihop.. och, att han älskar att tvätta håret på mig när vi duschar ihop, nästan mer än vad jag älskar att han gör det.. Att han vet precis vad han ska göra för att jag bara ska le åt alla bekymmer och problem..
Ja.. Han ger mig så himla mycket, och jag vet att jag ger honom mycket tillbaka. För när det är jobbigt, så är det mig han ringer till för att ventilera och lyssna på. Ibland bara för rösten och fnissets skull. Det är så himla mysigt! :)
Men nu. Tillbaka till verkligheten. Imorgon ska jag vara flytthjälp. Och sen ska jag jobba. Sen ska jag ha en "dejt" (haha!) med min förra chef. Detta ska bli mycket spännande.. Hahaha! Vi passade ju så bra ihop förr, vi får väl se om den gamla vänskapen trillar på plats igen eller om det bara blir spänt. :P
På återseende!
Kommentarer
Trackback
