mekiz

Livets olika nycker.

Jag blir lika snopen varje gång det händer något som får hela min vardag ur balans.
Ibland blir jag tillochmed som den typiske "mannen", kan inte göra två saker samtidigt.
Nejdå, då grubblar, grubblar och grubblar jag - och allt annat hamnar åt sidan.

Mitt hem ser ut som om tredje världskriget precis passerat, men jag vill bara inte ta tag i det.
Hur jag än vrider och vänder på det, så prioriterar jag att sitta här i min datastol som är så skön och bara fundera över hur saker och ting egentligen ligger till. Jag vet att jag vill så himla, himla gärna, frågan är bara om jag vågar och om jag kan?

Och framförallt, är det verkligen ömsesidigt?
Vill jag verkligen släppa hela min nuvarande vardag, med mitt slappa liv, arbetstider och kompletta livsnjuteri för att ingå i en relations regler och stadgar igen?

Jag har ju snart varit icke-ockuperad i ett år. Tja, om ganska exakt en månad så är det väl ett år sen. Och jag har njutit till fullo på alla sätt. Även om första tiden där var grymt jobbig så känns det ju ändå som att det var något som inte var bra för varken mig eller honom..

Vad gör man? Och är vi verkligen på samma plan? I samma stadie i livet? Det kan vi ju omöjligt vara, eftersom där är såpass stor åldersskillnad (även om jag ibland undrar över vem som egentligen är äldst?;P)
Vi har så kul, så mysigt och har det så bra.. Nu. Men hur hade det blivit om det blev mer seriöst? Jag vet inte, och hur skulle jag kunna veta? Läskigt!

För övrigt så har jag snart gått ner tre kilo. Vätska - har jag fått höra. Men det känns ju som en start.
Tyvärr har jag väl också insett att jag saknas något, jag ser s.k "stjärnor" när jag gör något, vilket tydligen tyder på protein/vitamin/mineral-brist..
Ohwell. Det går väl över. Sen.
Kanske ska försöka ersätta med multivitaminer? Haha, she's clever, this one! ;)

Nej. Vardag var det ja. Städning var det ja. Jo. Just det. Eller hur?.. Nej.